Socialdemokratin och kommunismen på Kuba

Enligt Ung Vänsters ordförande Jenny Lindahl har socialdemokraterna startat en "hetskampanj" mot kommunister. Vi är inte alls överraskade av detta uttalande av den förvirrade Lindahl. Vi är däremot förvånade över den lovvärda kritiken från ledande socialdemokrater, kritik som vänder sig mot vänsterpartiets kommunistiska sympatier. Statsminister Göran Person, partisekreterare Lars Stjernkvist, vice partisekreterare Urban Ahlin och SSU-ordförande Mikael Damberg är några tunga s-namn som deltagit i denna "hetskampanj".

Vi tycker att en upplysningskampanj om kommunismens brott mot mänskligheten är viktig för att hålla debatten om demokratins överlägsenhet gentemot totalitarismen vid liv. Det är dock angeläget att socialdemokraterna själva tar avstånd från sitt kommunistvänliga förflutna. Gör de det lämnar de vänsterpartisternas anklagelse om att socialdemokraterna enbart agerar för att många av dess medlemmar gått vänsterut tandlösa.

Ett trist minne dagens s-ledare måste ta ställning till är partiets historiska band med kommunistledaren Fidel Castro på Kuba. Socialdemokraterna bör revidera statsministern Olof Palmes beundran för kommunisten Fidel Castro. Palme var ju den ende (!) västerländske stats- eller regeringschef som legitimerat Castros kommunistdiktatur, genom sitt besök i juni 1975, och vars uttalande på Kuba måste betraktas som ett erkännande av landets kommunistiska ledning och styrelseskick.

Socialdemokratin måste även göra upp med kommunistvänligheten hos ännu levande socialdemokrater. Efter Palmes tragiska bortgång tog hans politiske gudson Pierre Schori över rollen som den tropiska diktaturens kamrat. Vi känner alla till de misslyckade profetior han har fört fram om Castros politik, med det solklara syftet att ursäkta kommunistdiktaturens agerande. Låt oss bara damma av några, idag inte politiskt korrekta, citat som sällan tagits upp i debatten. I boken "I orkanens öga" skriver Schori två avsnitt om Kuba. Det ena handlar om dåtidens situation i landet, det andra om Miami och exilkubaner.

Den allmänna tonen i Kubadelen är milt uttryckt vänlig mot kommunistdiktaturen – ett flöde av gratis reklam för "revolutionens landvinningar". Schori framhåller då, om Castros imperialistiska ambitioner i kommunismens namn, att "så här i efterhand måste man vara tacksam för Kubas stöd åt MPLA-regeringen [i Angola]. Utan detta, med den sydafrikanska hjälpen, skulle Savimbi ha suttit vid makten i Luanda och Muzurewa i Salisbury." Så kunde skriva en ledande socialdemokrat om en kommunistisk regim som blandat sig i ett annat lands interna angelägenheter och skickat reguljära trupper till ett främmande krig. Enligt Kubas officiella källor kostade detta krig femtusen kubaners liv. Hur många "fiender" som dog på grund av den kubanska militära inblandningen nämns inte.

Apropå Castros - av Che Guevara inspirerade - mål att exportera den kubanska revolutionen i det då blödande Latinamerika, var Schori beredd att utan minsta misstanke godta Castros vilseledande retorik: "Det är ingen tillfällighet, att samtidigt som Kuba kan sända tiotusentals soldater till Afrika, kan man inte sända en enda rådgivare till stridsarenorna i Centralamerika. Ett öppet materiellt stöd från Kuba är ingen tillgång i dagens Latinamerika. Det skulle i stället kunna bli en dödskyss för vilken vänstergrupp som helst." Vidare i texten får man läsa att "Inte ett enda kubanskt vapen kunde heller återfinnas i sandinisternas arsenaler. Kubas vägran att erkänna någon roll alls i de påstådda vapenleveranserna till El Salvador ingår i detta synsätt."

Schori "förbisåg" att Castro ville föra vidare kommunismens fana, och för detta erhöll stöd från Moskva, som i Kuba såg en katalysator av den revolutionära makten i latinamerikanska stater. Många gerilla- och terroristgrupperingar fick vapen, logistiskt-, finansiellt- och politiskt stöd från Kuba, och deras medlemmar tränades på ön. Sammanlagt handlar det om 36 väpnade grupper i 13 latinamerikanska stater. Den tredje juli 1998 erkände Castro för första gången Kubas inblandning i konflikter över hela Latinamerika utom i Mexiko. Det vore intressant att höra Schori från exilen i Bryssel dementera sin gamle väns uttalande.

Avslutningsvis är det oerhört intressant att upptäcka hur Schoris skildring av Miami så markant skiljer sig från Havannas. I Miamiskildringen, som han kallar för "knarkets huvudstad", berättar han om "kapitalets apartheid", arbetslösheten och brottsligheten. I Kubadelen är hans medlöperi med kommunistregimen så entydligt att han inte med ett ord nämner politiska- och samvetsfångar, avrättningar, förtrycket mot dissidenterna, brott mot kubanernas mänskliga rättigheter.

Historien om de kamratliga förbindelserna mellan socialdemokraterna och Kubas kommunistregim är helt oskriven. Mycket lär finnas i bägge länders arkiv, mycket som visar hur socialdemokraterna i antiamerikanismens namn var beredda att ignorera det kubanska folkets strävan efter frihet, välfärd och demokrati. Det är viktigt att socialdemokraterna granskar denna sorgliga historia och erkänner de misstag som begåtts. Först när sådana initiativ tas kommer vi att tro på att socialdemokraternas avsky för kommunismen inte är en konjunkturbetingad företeelse.

Comentarios

Pasta de Oca
[31-07-2015]
Martín Guevara Duarte
Escritor
Video orginal de Yusnaby Pérez, tomado del blog del autor.   (www.miscelaneasdecuba.net).- Cuba ha entrado en un nuevo y alentador período de construcción del “Nuevo Socialismo”, con algunas sensibles diferencias con aquel socialismo real que intentó a toda costa introducir en el carácter sedado y festivo del caribeño.
Querido amigo
[14-04-2015]
Aimée Cabrera
Corresponsal
  (www.miscelaneasdecuba.net).- Este mes de abril es antesala para la celebración de un nuevo aniversario del Club de Escritores Independientes de Cuba, que será a principios de mayo. Enfrascados en la recopilación de fotos de hace más de un lustro es hermoso ver, como hay rostros que se mantienen ahora “más jóvenes”.
Cuento desde la cripta: una nueva resurección
[27-01-2015]
ICLEP
(www.miscelaneasdecuba.net).- Ya no se necesitó una convocatoria para reunir a los miembros de la Cúpula Gobernante. Por propia voluntad, convergieron todos a Punto Cero.
Versos para el adiós
[30-07-2014]
Enrique Díaz Rodríguez
Fuga. Foto: wikimedia.org   (www.miscelaneasdecuba.net).- Dedicado a los hermanos que parten al exilio. 
Suscripciones a Misceláneas de Cuba
Edición electrónica
Suscríbase para adquirir la revista
Colaboraciones
Envíe colaboraciones digitales a: colaborar@miscelaneasdecuba.net
Misceláneas de Cuba autoriza la reproducción de los textos aparecidos en su página digital y su revista impresa siempre y cuando se les indiquen como fuente.
Misceláneas de Cuba no comparte necesaria-mente las ideas vertidas en los artículos firmados, las cuales son responsabilidad de sus respectivos autores. La línea editorial de esta publicación quedó recogida en el artículo de fondo de su edición fundacional Pasando Revista a las Razones de la Revista.