Kuba och EU-Sanktionerna

En fördel med spansk press och TV är den goda bevakningen av Latinamerika. Att här följa Kuba-rapporteringen under våren har därför varit fascinerande. På få ställen i världen ställs idag frihet så tydlig mot varandra som på Kuba. I Iraq-krigets skugga för två år sedan arresterade Fidel Castro ett 80-tal dissidenter och dömde dem till långvariga fängelsestraff. Deras brott var att de hade fel åsikt. De hade försvarat sin rätt att leva i ett fritt och demokratisk Kuba.

Damas de Blanco

Varje söndag går hustrurna till dissidenterna vitklädda genom Havana till Santa Rita-kyrkan i en tyst protest marsch. Därför kallas de ”Las Damas de Blanco”. Den 20 mars – palmsöndagen- protesterade de mot att deras mån nu suttit fängslade i två år. På ett foto i Madrid-tidningen El País kunde man se att de hejdats på la Quinta Avenida av en motdemonstration med 200 deltagare ordnad av den officiella kvinnoorganisationen Federación de Mujeres Cubanas. Motdemonstranterna bar foton av Che Guevara och av de fem kubaner som fängslats för spionage i USA, sjöng Kubas nationalsång och Internationalen och ropade slagord av typen ”pin, pon, pon, fura, abajo la gusanera!” (Ur vägen, ner med dissidenterna) och ”Fidel, seguro, a los yanquis dale duro!” (Fidel, du är pålitlig, slå till amerikanarna hårt).

Det kom inte till något fysikt handgemäng. Efter en halvtimmas konfrontation kunde Damas De Blanco fortsätta till Santa Rita-kyrkan, sjungande religiösa hymner och kampsånger, och som vanligt avsluta marschen med en bönestund. Utrikesminister Felipe Pérez  Roque sade dagen därpå att ”gatorna tillhör revolutionärerna” och fann det legitimt att ”folket” hindrar provokationer utan att gå till ytterligheter och fysiskt våld. Han tillade – med en formulering som låter som en varning – att det var ”imponerande att vissa provokationer inte slutar värre”.

Pérez Roque Europa-besök

 Bara några dagar tidigare hade Pérez Roque varit på besök i Bryssel och Madrid för att tala om de sanktioner EU införde mot Kuba när dissidenterna fängslades. I sanktionerna ingår bl a. Att ambassaderna i Havana skulle inbjuda dissidenter på sina nationaldagsmottagningar. Detta fick till följd att Kuba frös ned de normala kontakterna med ambassaderna.

Under sitt Europa-besök lämnade  Pérez Roque inte några öppningar  - han upprepade den officiella versionen att dissidenterna ”arbetade för den nordamerikanska regeringen” och hade begått brottet att arbeta för utländsk makt. Han gjorde det uppenbart osanna påstående att domstolarna var självständiga och att regeringen därför inte kunde gripa in. Regeringstrogna el País markerade också efter besöket sin besvikelse i en mot Kuba mycket kritisk ledare.

Spanien och EU-sanktionerna

När socialisterna tog över regeringen i Spanien ville den nya regeringschefen Rodríguez Zapatero föra en mer aktiv Kuba-politik. Han föreslog att sanktionerna  skulle slopas, vilket ledde till att EU suspenderade dem temporärt i början av 2005 och att Kuba återupptog kontakten med en rad EU-länder. I juni ska EU göra en utvärdering, d.v.s. se vad som hänt med dissidenterna och bedöma om så väsentliga framsteg skett i fråga om mänskliga rättigheter att det motiverar ett slopande av sanktionerna.

Det är tydlig att Zapatero driver sin linje främst av inrikespolitiska skäl. Han vill hålla sig väl med sin egen väsnterflygel och Izquierda Unida. (f.d. kommunistpartiet), som utgör en del av regeringsunderlaget Han vill flytta fram Spaniens position både kommersiellt och politisk på Kuba. Inte minst vill han distansera sig från den politik som hans företrädare Aznar förde. I Kuba frågan kan detta kombineras både med ambitionen att vara en ledande aktör i Latinamerika och att distansera sig från USA och Bush, vilket var så framgångsrikt i segervalet 2004.

Nu står han inför den vanskliga uppgiften att för EU kunna redovisa att den mjukare linjen ger klara framsteg för mänskliga rättigheter på Kuba. Det blir inte lätt. Beror det t.ex. på de internationella protesterna, EU-sanktionerna eller det spanska initiativet att några av dissidenterna har släppts? Eller var det av hälsoskäl som kubanerna hävdar? Det vet vi inte.

Raúl Rivero vittnesmål

Vad som däremot är ostridigt är att de fängslades situation inte har förbättrats. Det framgick av en TV-intervju med en av de frigivna dissidenterna, den kände poeten och journalisten Raúl Rivero, som fick ett temporärt tillstånd att lämna Kuba och kom till Madrid de 1 april. I intervjun redogjorde han lugnt och sakligt för fångarnas situation: de sitter i trånga, silierade och ohälsosamma celler (enligt Amnesty International på 2x1 meter), får usel mat och behandlas hårt, många  av dem är sjuka och får inte den medicinska vård de behöver. Bara ett fåtal av fångarna hade fått  lämna fängelset (av hälsoskäl, utan att få sin dom upphävd). De hade under en tid dessförinnan fått bättre mat och behandling för att se friska och välmående ut när de kom ut. Men fortfarande är över 70 av dissidenterna kvar i fängelse liksom de inemot 300 politiska fångarna.

I intervjun gjorde  Raúl Rivero klart att EU:s sanktioner varit värdefulla. Att han själv, en enstaka person, släppt fri utgjorde inget skäl för att slopa dem eller minska pressen utifrån. I en intervju i El País tillade han senare att det var positivt om EU kunde ha en öppen dialog med Kuba, eftersom det kan bidra till att fler fångar friges.

Castros felbedömning

Det finns i dag ingenting som tyder på  att Castro är villig att släppa fångarna eller lätta på förtrycket. Tvärtom gör han den stor felbedömningen att han kan ställa vilkor. Därför fick Pérez Roque under sitt Europabesök framföra budskapet att Kuba bara är villig att inleda en dialog med EU i MR-frågor, om EU-länderna vid Genève-mötet med FN:s kommissionen för Mänskliga Rättigheter avstod från att rösta för en av USA framlagd resolution med kritik av Kuba. Det löftet kunde EU-länderna naturligtvis inte ge.

När sedan EU-länderna under våren stödde den kritiska Kuba-resolutionen blev Havanas reaktion våldsam. Utrikesministern fann EU:s agerande ”hycklande” och ”patetiskt” och staplande anmärkningsvärda uttalanden på varandra: ”EU är ekonomiskt en jätte, men etiskt och moraliskt en dvärg” , EU har blivit ”en efterföljare till USA”, ”EU har underordnat sig USA och återgått till att välja konfrontation i stället för dialog”. Hans slutsats var att dialogen ”håller på att kapsejsa”. Men har Kuba råd att än en gång skära av dialogen? Svaret borde bli nej, om kubanerna gör en nykter analys.

Som fria medborgare i ett demokratiskt land måste vi ge dissidenterna vårt stöd och kräva att Kubas regering friger dissidenterna och respekterar deras fri – och rättigheter. Det är ingenting vi eller EU kan köpslå om. Därför bör vi inte minska trycket  på Kuba. Därför är viktigt hur den svenska regeringen agerar när frågan tas upp i juni.

Vad kommer då att väga tyngst – solidariteten med dissidenterna eller de spanska partivännerna önskemål? Det blir intressant att se.

*****

Nota: Artikeln publicerades i tidskriften Frisinnad Tidskriften Nr 3 år 2005.

Comentarios

12ev weqd
[24-10-2006]

MANIFESTATIONER TILL STÖD FÖR RESOLUTION I EUROPARÅDET 
[20-01-2006]

FÖRDÖM TOTALITÄRA KOMMUNISTREGIMERS BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN! Lördag den 21/1. Norrmalmstorg i Stockholm kl 12-14
Kubas Främsta Oberoende Journalist, Seminarium Tis 27/9 kl 17.30
[24-09-2005]

Hur arbetar oberoende journalister på Kuba? Den kubanske oberoende journalisten Raul Rivero greps i mars 2003 och dömdes senare till 20 års fängelse för "handlingar mot statens självständighet eller territoriella integritet". I april i år tilläts han gå i exil, efter starka i nternationella påtryckningar.
The Cuban American National Foundation and the Czech Republic Denounce Cuban Regime in Geneva
[03-04-2005]

Geneva, April 1, 2005. Omar Lopez Montenegro, Director of the Human Rights Project of the Cuban American National Foundation has been accredited as a member of the Czech Republic during the 61st Annual Session of the United Nations Commission on Human Rights.
Suscripciones a Misceláneas de Cuba
Edición electrónica
Suscríbase para adquirir la revista
Colaboraciones
Envíe colaboraciones digitales a: colaborar@miscelaneasdecuba.net
Misceláneas de Cuba autoriza la reproducción de los textos aparecidos en su página digital y su revista impresa siempre y cuando se les indiquen como fuente.
Misceláneas de Cuba no comparte necesaria-mente las ideas vertidas en los artículos firmados, las cuales son responsabilidad de sus respectivos autores. La línea editorial de esta publicación quedó recogida en el artículo de fondo de su edición fundacional Pasando Revista a las Razones de la Revista.